Våra djupaste rötterVigges historia är vår
Det finns en del berättelser men inte mycket dokumentation om Vigges tidigaste historia. Säkert är att det fanns bebyggelse här under medeltiden.
Materialet i Våra rötter är sammanställt av Sanna Hamrin Juth.
Byn Vigge berättas ha kommit till på dagens plats då en bonde som fanns i byn Buk-Vigge (denna by fanns på gränsen till Myssjö socken) ville komma närmare kyrkan i Berg (Hoverberg).
Han blev enligt berättelsen ensam ägare till hela Vigge: Västervigge, Medvigge och Östervigge. En lokal historiker vid namn P. Joel Jönsson redogör att bonden heter Anders Jonsson och är född omkring 1445. Det finns senare dokumentation som placerar en Anders Jonsson i Medvigge men denna Anders är född runt 1515.
I Jamtlis samlingar nämns Jo-Jönsgården som tros ha anor från 1445. Denna gård var hjärtat i Medvigge och senare också den gård som blev Medvigge 5.
Historiskt sätt så går det i en obruten blodslinje följa generationsväxlingarna från och med Anders Jonsson som var född 1515. Vårt släktträd i Vigge börjar alltså med det året.
Presentationer och bildspel
Bildspel och presentationer som Sanna Hamrin Juth har sammanställt om släktens historia. Bläddra direkt på sidan, öppna i helskärm eller ladda ned filerna.
Släktens rötter – Sannas presentation
En genomgång i bilder av släktens tidigaste historia i Vigge, sammanställd av Sanna Hamrin Juth.

Om Jo-Jönsgården och dess ägare
Nu går vi fem generationer fram i historien. En dotter i familjen, Märet Jönsdotter, gifter sig i Bergs kyrka den 17 januari 1709 med Jon Jönsson vars härkomst är för mig otydbar i kyrkoboken, troligen kommer han utsocknes ifrån.


Denna Jon Jönsson flyttar med sin maka till Medvigge och bygger ett ståtligt hus för familjen. Huset på bilden är huvudbyggnad på Jo-Jönsgården och kallades långt senare för "Gammelgården" av familjen. Huset fick stå där och se många generationer ättlingar till Jon växa upp och dö innan det slutligen revs på 1940-talet.
Huset lever dock vidare, då vackra tak- och väggmålningar i huset kopierades i forngården Bergheim (hembygdsgården i Hoverberg). Dessutom tillvaratogs bjälkar från "Gammelgården" då ett nytt hus byggdes på 40-talet.
Om Jon Jönsson vet vi att han troligen föddes 1684. När han gifte sig med Märet fick han kontroll över en gård som omfattade både jordbruksmark och skog. Han var storbonde och även nämndeman. Han dog tragiskt vid 64 års ålder då han föll av en häst på väg hem från ett ärende i Balviken den 2 oktober 1748.
Om gårdarna i Vigge
Gårdarna i Vigge var stora. Från början omfattade huvudgården i Medvigge 6 500 hektar. Det berättas att när den dåvarande "hövdingen" i Medvigge, lagrättsmannen Jon Jörgensson dog 1625, efterlämnade han ett imponerande djurbestånd bestående av 28 kor, 12 ungnöt, 4 bockar, 6 getter, 12 får samt 10 grisar som ärvdes av hans hustru och barn.
Genom åren delades Vigge upp och år 1772 finns 12 gårdar i byn. På den tiden var gårdarna betecknade med bokstäver. Siffersystemet kom senare.
Västervigge
| K: | Nils Olofsson |
| L: | Anna Persdotter |
| M: | Olof Andersson |
Medvigge
| A: | Fendor: Bostället |
| B: | Olof Svensson |
| C: | Mårten Nilsson |
| D: | Anders Eriksson |
| E: | Olof Jönsson (äger nu gården som sedan blev Medvigge 5, gift med ett barnbarn till Jon Jönsson) |
| F: | Göran Esbjörnsson |
| G: | Göran Olofsson |
Östervigge
| H: | Hans Jonsson |
| I: | Göran Johansson |
Källan till uppgifterna ovan kommer från ett storskifte som ägde rum vid den tiden. Storskiften gjordes med jämna mellanrum under seklerna. Orsaken var att mark ärvdes, fördelades, styckades av och bytte ägare på olika sätt. Det gjorde att åkerplättar och betesmarker som tillhörde en gård spreds ut och blev till slut omöjliga att bruka. Då gjorde man ett byte mellan de olika ägarna så att alla bönder återigen fick sammanhängande ägor.
Vigges gårdar år 1772
En historisk karta över gårdarna i Vigge vid storskiftet 1772.
Ladda ner kartan (PDF)Nu byggs Ol-Persgården
Märta Mårtensdotter
Märta Mårtensdotter är sjunde generationen efter Jon Jönsson som bor i det stora huset. Hon är född 1860 och växer upp i mitten av en stor syskonskara. Hon lämnar gården då hon 1881 gifter sig med bonden Olof Persson i Skålan.
Under åren får de fem barn i Skålan. 1894 bestämmer sig familjen för att sälja gård och skog. Pengarna de får där använder de till att köpa Medvigge 5:3 av Märtas far Mårten Olofsson. Familjen flyttar till Medvigge i december 1894 och strax påbörjas bygget av ett stort nytt hus som kommer att få namnet Ol-Pers efter Olof Persson.
Familjen får tillökning även i Vigge och kommer att bestå av åtta barn: Per, Martin, Olof Mårten, Anna Elisabet, Gustaf, Jon, Gerda Matilda och till sist Bror Otto. Alla barn som föds i familjen blir vuxna.
Far i familjen, Olof Persson är född 1852 och hemmahörande på gården Skålan 3. Familjer har sina rötter i både Skålan och Klövsjö. När han lämnar Skålan finns hans äldre bror Per och hans far kvar i Skålan.
Vardagslivet på gården
Livet på gården är präglat av närhet till naturen, djurhållning och årstidsväxlingar. Det är ett liv som kräver mycket tid och engagemang för gårdens alla djur, för betesmark, odlingsmark och inte minst skogen.
Dagarna är långa och fyllda av olika sysslor för familjens alla medlemmar samt de drängar och pigor som också arbetar på gården.
Bondens liv beskrivs historiskt som hårt och arbetsamt, helt styrt av säsongerna, med intensivt arbete under vår och sommar med att plöja, så och skörda, skötsel av djur under hela året och mer sysslor inomhus under vintern. Det är också då många bröllop äger rum, när skafferierna är fyllda efter sommaren och arbetsuppgifterna inte tar upp all tid.
På sommaren drar det efterlängtade fäbolivet igång.
Fäbodliv i Vigge
I en artikel i tidskriften Bergvind 1962 minns P Joel Jönsson livet på fäbodvallen. Här är några utdrag ur hans skildring.

Buföring. I god tid på vårvintern försäkrade sig bönderna om fäbodpiga – butöus – till sommaren. Någon vecka eller några dagar före midsommar, eller efter det gamla talesättet "man skall buföre då björklövet är stort som ett musöre", samlades alla som hade sina kreatur i samma fäbod tidigt på morgonen för buföring. Kvällen förut hade husbonden packat ner allt som behövdes i klövjedoningen: flöutbyttor, smörbårar, messmörkaggar, litet gröpe och salt. Husmodern och barnen följde alltid ett par kilometer på vägen vid avresan.

Bopigans dagsverke. Fäbodpigans dag började redan omkring klockan tre på morgonen – ibland förr, beroende på hur mycket avaut (mygg, knott och broms) som antastade kreaturen. Först mjölkades korna, sedan mockades och rengjordes i ladugården. Därefter öppnade samtliga bopigor grindarna, och med köukande locktoner följdes kreaturen en bit på vägen mot dagens betesplats. Efter gemensamt kaffe silades morgonmjölken i trätråg, och i kokhuset tillverkades ost av föregående dags skummjölk. Vasslan kokades sedan till messmör – något som tog lång tid och drog mycken ved.

Bopigor med mjölkspannar.

Smöret ältas i ostrännan efter kärningen.
Buhelg och gammeldans. Då och då hade man buhelg, när ungdom från hembygden besökte fäbodarna. Gästerna hjälpte bopigorna med de löpande göromålen, som snart var undanstökade, varpå de bjöd av godsaker de haft med sig hemifrån. Härefter vidtog den av alla efterlängtade gammeldansen, som från slutet av 1890-talet till 1920 alltid anordnades vid Viggesågen, med den gamle Erik Hansson och hans söner Johannes och Göran som spelmän. "Det blev extra gott ljud i fiolerna sedan spelmännens kaffe ett par gånger erhållit en speciell påfyllnad." Dylika helgdagar var mycket uppskattade – det råder ingen tvekan om att alla hade roligt av denna avkoppling.

Ur P Joel Jönsson, "Fäbodliv i Vigge", Bergvind 1962. Bilderna kommer från Östbergsbodarna som tillhör byarna Östberg och Österskucku.
Skröna eller inte…?
Det berättas att vår släkt har anor långt tillbaka till vikingatidens kungar – är det verkligen sant?
Det finns historiska bevis på att det går en blodslinje via både manliga och kvinnliga ättlingar till släkten i Medvigge 5 genom ingifte. Det är den så kallade Skanke-ätten som har dessa anor som går tillbaka till Olof Skötkonung som levde ungefär från 980 till 1022 och var kung av Sverige från 995 till sin död. Olof var son till Erik Segersäll som var den första historiskt dokumenterade person vi kan lägga till släktträdet.
Under tidig medeltid regerade släktens medlemmar på Isle of Man som är en ö mellan Irland och England. Men kontakten till Skandinavien bröts inte och en man vid namn Hallsten Thorleifsson som föddes 1272 på Isle of Man och var riksråd, riddare och sedemera också utsedd till fogde i Jämtland 1326–1333. Skanke-ätten börjar med honom. Han dör i Norge men hans barn och barnbarn bosätter sig i Frösön och Hackås och blir senare utspridda till fler platser runt storsjön.
När Medvigge 5-sonen Esbjörn Jönsson gifter sig med Benedikta Jönsdotter från Hallom under 1650-talet så hittar Skankeättens anor in i familjen. En till påfyllning kommer långt efteråt, då Olof Mårtensson 1825 gifter sig med Lisbet Persdotter som härstammar på fädernet genom alla generationer från Hallsten Thorleifsson. Detta par är farföräldrar till Märta i Ol-Pers.
Familjen i Ol-Pers
Fotografiet visar familjen i Ol-Pers år 1909.
Från vänster till höger ser vi: Per, Martin, Olof Mårten, Gustaf och Anna Lisa. De yngsta barnen är Jon, Gärda och Bror Otto.
Pappa Olof är 57 år och mamma Märta är 49 år. Äldsta sonen Per är redan gift och har tre barn. Martin gifter sig samma år som bilden tas.




